FIELDWORK

har nu passerat .... Idag första gången jag klarade av att duscha , lite skillnad mot all sk. "raggartvätt" man fått hålla till godo med och hårtvätt i kökshon. Allt går, men vissa saker blir så mycket enklare. Fixar även nu att komma upp i sängen utan hjälp, men det känns ändå som tiden går så sakta .... vill bli helt ok nu !!!
Längtar att kunna gå ut, all snö är nu i stort sett borta och i rabatten trängs krokusar och snödroppar, dagen varit solig o fin så nu får det vara VÅR, även om det naturligtvis kan bli bakslag ...
Råbocken kommer troget på besök, oj, vad hans horn har vuxit sen bara några dagar, denna dag hade han även en kompis med sig.

att få staketet nerkört av någon .... Tur i oturen att inga hundar vistas på den sidan ....

går så sakta framåt, men fy vad det är drygt. I natt första natten jag kunde ligga delvis på sidan, det var UNDERBART, att bara ligga på rygg blir väldigt jobbigt i längden.
Nu klarar jag att göra vissa saker, att bara kunna komma upp i sängen utan Görans hjälp är en väldig framgång,men kan ej låta "följeslagaren" stå ännu, allt för osäkert att bara gå med kryckorna. Men kanske till helgen? Längtar att komma ut, köra bil, t.o.m. att åka o handla skulle kännas fint. Men fortfarande är det mycke snö så ut går det ej att komma, och naturligtvis ej till bilen.
Nej, detta var inte alls något man ville råka ut för, räcker så bra med det övriga ....
Råbocken fortsätter att göra sina besök, hans horn har nu vuxit från i stort sett ingenting till dryga decimetern på nägra veckor.

skulle till hälsocentralen i Sandviken för provtagning, -23 grader kallt och gick ut 07.05 för att låta bilen bli varm innan jag åkte och att fixa till sig. Kom genom grinder sedan låg jag där i snön med en fruktansvärd värk i vä ben. En rejäl smäll så jag trodde höftprotesen gått sönder ....

Benet värkte som fan, rent ut sagt. Inte kom jag upp heller, hade inte brytt mig om att väcka Göran och bara slängt på mig en jacka över morgonrocken. Den ena grannen gick ut med hästar till hagen, men varken såg eller hörde mig men förvånar mig inte då vi tidigare har bett om ett par simpla hjälp utan respons, Strax efter halv åtta tittade Göran ut och såg mig lilla som en skadeskjuten fågel i kylan. Inte kom jag upp heller, men efter mycket jobb o en jävla värk lyckades vi få in mig i hallen, gissa om jag frös. Där blev jag sittande, trodde nog jag skulle komma upp när jag tinat upp.men icke, det gick bara inte ....

Samtal till ambulansen som snart var här med två trevliga o kunniga sköterskor, tog sin lilla tid men så ar jag uppe på båren och fastspänd för transport till ortopedakuten på Gävle sjh. I ambulansen fick jag smärtlindring så skönt när man kände benet bara domna bort,samt koll av mina värden. Efter några timmar till röntgen och sedan upp på ortopedavdelningen. Efter ytterligare en lång väntan kom läkaren, ingenting brutet = ingen operation, UNDERBART. Tack o lov att protesen höll!!
Fick en limpmacka o kaffe, smakade gudomligt, fick nu även dricka som jag ville.

Blev kvar några dagar för att se hur allt utvecklades och få hjälp av sjukgymnaster hur jag skulle förflytta mig + några övningar som kan tränas sängliggande. Som vanligt är det ju betydligt lättar att träna på sjukhuset där allt är anpassat mot hemma. Fick sjuktransport hem.
Men det är bara att träna på, idag ringde sjukgymnast från hälsocentralen här i Sandviken, blir hembesök i slutet av veckan.

Ingen aning om hur länge det tar innan man är ok, tur att det finns morfin för värken, har idag varit uppe betydligt mer än igår så det går framåt. Tur att vi har en sängplats på nedervåningen för att ta sig upp tar nog sin lilla tid.

Älskade Göran  som nu får det extra tufft med allt, men som aldrig gnäller och har en ängels tålamod. Han är ju inte heller helt ok, även om kroppen hans fungerar felfritt.