Så var detta utställningsår över för denna gång, och för Zantos del var det nog den sista utställningen på obestämd tid ..... Vi nöjer oss med dom titlar han fått o resultat .. 
Åkte ner tidig lördagsmorgon, Zantos skulle in som hund nr 40 så vi behövde inte hänga på låset. Inga köer vid vet-besiktiningen, bara att passera rakt in. Större problem att bli av med bilen, hur 17 gör man om man är själv ??? Blev ändå en hel del väntan innan det var dags. En stor championklass med 8 hanar i, Zantos placerades 4:a med ck, några varv i bästa hane sedan var det över.
En fin tik från Norge blev välförtjänt BIR, trist bara att BIM hunden med handler bara försvann så något BIR/BIM foto blev det ej. Dålig stil!! 
Eftersom vi skulle bo på hotellet vid Mässan satt vi kvar o tittade på finalerna. Grupp 8 vanns av den engelskfödda men svenskägda fina flatten, varken amris/golden blev placerade.
Så var då dag 1 till ända, hotellet nära så det var inte så många meter att gå.
10 våningar upp fanns vårt rum, och för att ta sig dit gäller hissåkning .... jag har av någon anledning fått fobi att åka hiss så det kändes verkligen inget vidare att gå in i den. 
Vi tryckte på våning 10, dörrarna stängs, hände sedan ingenting .... paniken börjar så sakta komma krypande, nytt försök, likadant igen ... kände att jag bara ville ut, ut .....När dörrarna öppnades för tredje gången var det en person som sa att vi måste använda nyckelkortet för att hissen skulle gå igång (Ja, man är ju inte så van att bo på hotell nu för tiden) Efter vad som kändes som en evighet ÅKTE VI ÄNTLIGEN UPP, kände mig totalt genomsvettig efter den persen. Rummet låg naturligtvis längst bort i den långa korridoren, hua vad högt upp vi var!
Då uppstår nästa problem, går ej att öppna dörren .... en person till på samma våning hade också problem. Visade sig att det ej var omprogrammerat?? så efter ytterligare väntan var vi då inne på rummet som var ganska enkelt och inte speciellt mysigt, och med tanke på priset 
Sedan blev det åter en pärs att åka hissen igen för att rasta hundarna. Det gick väl så där, men långt ifrån att det kändes ok. När hundarna fått sitt var det dags för oss att få något i oss. Det var bara att kliva in i den jobbiga hissen och ner till hotellets matservering. Vilka priser!! Beställde en ceasarsallad, efter en lååång väntan kom det in en jätte-tallrik med massor av gröna salladsblad, någon sås och lite hyvlad permesanost ... Jag såg nog lite undrande ut ... fick frågan om jag ej var nöjd ... Nej, det kunde jag inte påstå att jag var, dom sallader jag tidigare ätit har innehållit kyckling och rostade brödbitar. Ville jag ha kyckling, bacon eller räckor kostade det x kronor extra?? Blev upplyst att den salladen från början hade varit vegetarisk, ja, inte fasen vet jag .... Tre kyclingbitar modell lite större kom till, men fasen vad mycket gröna blad det var, absolut inte värt pengarna.
Efter det var det dags att krypa till sängs efter att återigen fått försöka trycka undan känslan av panik med hissåkningen.
Vakande vid 02-tiden att den stora hunden låg över huvudet på mig, och han var inte det lättaste att flytta på. Det räckte för att panikångesten skulle komma (som jag inte känt av på dryga 2 år) säkert påverkat av hissåkningarna. Lyckades inte somna förrän framåt morgonsidan, när jag återigen vaknade kände jag mig absolut inte ok. Återigen känslan av att inte få luft. väggarna kändes som dom kröp på en .... det är en sådan fruktansvärd känsla som inte går att förstå om man inte upplevt det själv. Tog då en tablett mot ångesten, hade tidigare tagit en värktablett och det bar nog ingen bra kombination .... hemska huvudvärk och illamående. Det blev inte mycket till frukost ... den som man verkligen sett fram emot.
Ordentlig rastning av hundarna, jösse vad det kändes skönt att komma ut och känna luften emot sig. Dom fick sedan ligga i bilen som var parkerad i garaget, och det var ingen större kyla. Dom hade det betydligt bättre där än att släpas runt inne på Mässan.
(Idag läser jag på nätet att flera hundar blivit sjuka och att en avlidit av någon magåkomma under helgen??)
Mitt jäkla illamående o huvudvärk hade tack o lov börjat ge med sig. Nu är det många år sedan jag var in på Mässan dagen efter jag ställt ut, men då gick man in på hundens kritik, men se det gick inte nu, skulle betala inträde!! Efter lite dividerande var det ok att gå in på nummerlappen!! som jag hade tur fanns kvar. Hur många gånger kastar man inte den då dagen är slut? Men jag undrar; kritiken måste väl ändå vara ett bättre bevis, där står plats, datum, hundens nr m..m. nr lappen har ju bara ett nummer och kan i princip vara från vilken utställning som helst, mkt märkligt!! Något svar på detta fick jag inte ....
Det var 12 isländska fårhundar anmälda, men tyvärr 4 dragna så konkurransen blev ju inte så stor. Två fina representanter som blev BIR/BIM iaf. Trevligt att träffa en del "gamla" inom rasen. Även denna dag koll på finalerna. Isländska fårhunden ej utplockad, det är ju väldigt sällan det händer. Den fina flatten slutade som BIS, och så var då denna mässhelg över.
Zantos ska nu få en sportigare frisyr och uppleva mer av skog o mark Nu får väl Hetja och någon russel ta över. Jag får nog hålla mig inom Sverige och åka fram o åter, kanske kan det gå med någon stuga, men aldrig mer hotell o hissar. Detta gör en ännu mer begränsad, så jäkla trist 
2016-12-07 17:00 | 0 kommentarer